Livet är en skola

Det finns lagar på områden där vi normalt inte tänker oss att det finns några. Vi är bekanta med de fysiska och biologiska lagarna, men inte sådana lagar som garanterar en övergripande rättvisa och liknande. Samhället har ett juridiskt system för sådant, men liknande lagar existerar även i tillvaron i stort. Allt som människan gör får konsekvenser. Ibland är det bara så komplext att vi inte förstår eller ser dessa samband. Karmalagen finns omtalad i bibeln som ”lagen om sådd och skörd”. Dock har uttalanden om reinkarnation redigerats bort ur bibeln, vilket gör det svårt att förstå vad som egentligen menas. Det finns människor som till synes sår och sår, utan att få något tillbaka, eller skördar mycket elände utan att det går att se någon orsak till detta. Såväl karma- som reinkarnationstanken behövs för att förklara sådant: ”Det du sår det får du skörda. Om du inte gör det i det här livet så vad heter det så blir det ju i nästa liv.”

Individen planerar eller åtminstone godkänner själv hur livet kommer att gestalta sig, vilka erfarenheter hon eller han ska få göra. På tröskeln till en ny inkarnation är individen fullt införstådd med vad livet kommer att innebära. I denna fas har individen stöd av sympatiska, andliga väsen vilka liknas vid ett ”himmelskt råd”. Dessa kan rekommendera och motivera individen att ta itu med vissa saker. Ibland går det att välja mellan att få ett hårdare eller lättare liv, men individen föredrar kanske ändå ett liv med större svårigheter. Hon gör då detta för att försöka åtgärda ”ett mönster” som präglat tidigare inkarnationer. Det är alltså inte bara så att varje person får uppleva just det hon eller han behöver få erfara, utan vi väljer det själva:

Som många säger, å vad livet är svårt. Men du väljer det själv egentligen. Det finns svart och vitt, och det finns möjligheter, egentligen, bara det att du kan inte se det just nu för att du stirrar blint på problemet […] Som många säger att, ja, jag har levt i fattigdom och misär, och jag hittar fel partner jämt och ständigt, och ekonomi och allt det här. Men det väljer du, även styr du det här. Så du har en möjlighet innan du kommer, att hamna hos en familj som passar dig just nu

Livet är ”en skola”, med läroplaner, läxor och bakläxor. Lidandet är själva motorn i vår utveckling. De egna erfarenheterna ger på sikt en förmåga till inlevelse med andra som har det svårt på samma område. Människan ska avveckla sitt ”ego”. Detta ego kan sägas motsvara ”djävulen” i den kristna läran, menar en intervjuperson. Det är detta ego som får människan att göra dåliga saker. Synsättet att någon kan vara offer, medan en annan är förövare, är missvisande. Vi lider alla av en brist på erfarenhet som länkar oss samman:

Den här synen som vi har i samhället, att det finns en förövare och ett offer, den är också felaktig. För båda lider lika mycket. Och det är väldigt provocerande, alltså i det, för här finns det ju för i det här samhället vill ju alla ha syndabockar och alla vill tycka synd om offret och sådär. Och det skulle ju vara väldigt svårt att säga till ett våldtäktsoffer till exempel, men jag är övertygad om att det är så.

En av intervjupersonerna berättar om ett reinkarnationsminne där en man utsatt henne för svåra övergrepp. I det här livet har hon återsett denna person och det har varit en komplicerad relation. Dock vill hon invända emot att hon skulle ha varit ett offer i det förflutna: ”Och så möter jag den här killen i det här livet, och det var HAN liksom. Undrar på att det blev galet. [Jag: Han som utsatte dig för] Han utsatte mig inte. Vi utsatte varann.” En respondent som haft en svår uppväxt säger att hon hade valt det själv, så det var okej. Även medfödda handikapp och begränsningar får på detta vis en förklaring:

Det är ju många som säger det att man liksom bestämmer själv då… Nu kör jag ett varv då med nån viss, nåt man ska jobba med… Och som till exempel dom här som föds och är rullstolsburna till exempel, att dom då liksom har bestämt, att nu ska jag ta den matchen, för då kommer dom ju genom nästa liv som helt nya människor… Men det är ju en rätt tuff match då

Vi är själva helt och fullt ansvariga för vårt öde. Frågan hur det kan finnas en allsmäktig gud när det är så mycket elände i världen, det så kallade teodicéproblemet, är felställd. ”Utifrån mitt synsätt, om jag får uttrycka mig så förmätet, så finns det… så finns det ingen ondska i att det sker tillsynes… till synes dåliga eller onda saker. Utan det finns en orsak till att det onda sker”, säger en respondent. Flera av respondenterna påpekar att detta är resonemang som de inte delar med vem som helst då det kan uppfattas som cyniskt:

Ett stående problem är till exempel dom här utrotningslägren under tredje riket, andra världskriget. Judar, zigenare och homosexuella förföljdes och gasades ihjäl och sådär. Finns det NÅN rättvisa i världen skulle inte det ske va, tycker man ju. Det är det här teodicéproblemet. Men om reinkarnation är verkligheten, då kan man ju tänka sig att det finns en rimlig förklaring. Men det är väldigt känsligt alltså. Jag pratar aldrig om det med andra människor som inte är inne på dom här tankegångarna. För att då rasar dom flesta ut i vredesmod… bah, bah, bah… Så det ska man nog undvika. Men som förklaring på teodiceproblemet, så duger det mycket väl. Jag kan inte hitta nån bättre i alla fall

Flera intervjupersoner refererar till den kristna föreställningen om Jesu ställföreträdande lidande på korset. Detta omnämns som ”kristendomens största villfarelse”. Föreställningen bygger på en bild av Gud som primitiv och hämnande, menar en respondent, eftersom en förståelse för sådant som karma och reinkarnation saknas:

Är Gud så jävla primitiv, så att han måste blidkas […] Gud som ett primitivt och hämnande väsen. Ska det finnas nån jävla rättvisa i universum så måste det förhålla sig som med karma… och om karma ska kunna fungera så måste det finnas reinkarnation också

Det är först när vi har lärt oss och tagit konsekvenserna av ett felaktigt handlingssätt och avstår från att upprepa detta som vi kan få uppleva något som påminner om syndernas förlåtelse eller nåd: ”Det är den enda nåd som överhuvudtaget finns, det är när vi genom utveckling har kommit så långt att vi inte längre förmår göra om samma handling som utlöste den där karman. Då är vi beskyddade. DET är den verkliga nåden.”

I materialet finns en spänning mellan stränghet och skörhet. Där finns vad som kan uppfattas som en mycket asketisk eller sträng regim: Individen har ett ”ego” som ska drivas ut. Livet är en skola med ”bakläxor”. Bibelspråket ”som du sår ska du också skörda” är centralt. Kyrkans erbjudande om nåd eller syndernas förlåtelse avvisas. Samtidigt ger inte respondenterna intryck av att vara några särskilt cyniska eller okänsliga personer. Beskrivningar av lidandets nödvändighet förekommer vid sidan av ingående beskrivningar av kärlekens och medlidandets betydelse. Också här förefaller det som att ytterligheterna möts.

Det är vidare intressant att reflektera kring hur new age, nyandlighet och liknande ofta beskrivs som osammanhängande eller flummiga världsåskådningar. Många av tankegångarna i materialet har snarast ett påfallande rationellt drag. Livet fungerar med millimeterrättvisa efter klara och tydliga principer. Freud (1927/2008) hävdade att det inte fanns någon instans över förnuftet. Religionen såg han som en neuros eller vanföreställning på gruppnivå som vidmakthölls genom att ”förringa livets värde och förvränga bilden av den reella världen, vilket förutsätter att intelligensen trycks ned med skrämselmetoder” (Freud, 1929/2008, s. 421). Personerna i den här studien verkar dock inte försöka trycka ned sin intelligens. De hyser stor tilltro till den vetenskapliga metoden och betraktar rentav den egna världsåskådningen som ”andlig vetenskap”. Kanske att detta är något försåtligt med nyandligheten. Det går inte att utesluta att just tankesystemets inre koherens – visserligen byggt på ganska enkla premisser: allt och alla hänger samman och alla bär ansvaret för sitt eget öde, som exempel – kan vara en av de faktorer som svarar för att ett faktiskt lidande inte upplevs eller erkänns och rentav skulle kunna bli större (Granqvist, 2004).
 
Länk till uppsats

Kommentarer inaktiverade för Livet är en skola

Filed under 15-Kapacitativa realiteter