v. Hälsa, ohälsa och vård

Intervjuer 2009-2010
i. Bakgrund och relationer
ii. Ideologisk hemvist och praktik
iii. Öde och livslagar
iv. Gud eller en större, ordnande instans
v. Hälsa, ohälsa och vård
vi. Tro och vetande
vii. Framtidsvisioner och mål
Sammanfattning i-vii
 
”Jag menar sjukhus? Det ska heta friskhus. Fan gå och lär dig hur du håller dig frisk. Gå inte och lär dig hur man tar sig nånstans när man har blivit sjuk.”
Vad intervjupersonerna säger generellt om sjukdom, hälsa, egenvård, mm. Vad intervjupersonerna tycker om den vård som samhället tillhandahåller. Vad intervjupersonerna säger om hur vården idealt borde fungera.
Kroppssjukvården
Den somatiska vården betraktas med viss skepsis. En intervjuperson berättar hur hon försökt förmå sina vänner och bekanta att inte låta sig vaccineras. Den traditionella vården är alltför mycket inriktad på att bota, istället för att förebygga. En av respondenterna har tidigare arbetat i vården och säger:

Vården som den fungerar är jag väldigt besviken över att den är lika konservativ som den var när jag jobbade i den… Hierarkisk och väldigt inriktad på sjukdomar och liksom somatik. Alltså väldigt lite på förebyggande, och på helhetssyn och på hälsa och så.

Dagens sjukvård är allt för inriktad på att åtgärda eller reparera när individen redan har blivit sjuk, medan den borde arbeta mer förebyggande:

Och det är ju där det brister i dagens samhälle, med stress och… Det finns ju liksom ingenting förebyggande. Det finns… Jag menar sjukhus. Det ska heta friskhus. Fan gå och lär dig hur du håller dig frisk. Gå inte och lär dig hur man tar sig nånstans när man har blivit sjuk.

Socialstyrelsen är alltför stränga och motarbetar att alternativa perspektiv ska kunna få inflytande i vården, menar en respondent. Samtidigt är det något bra med att de gör detta, menar samma person, för annars skulle det kunna få många oönskade konsekvenser.
Psykiatri, psykoterapi och psykologi
Idag arbetar psykologer ”för smalt”. Dagens psykologi är mekanistisk: ”Pavlovs hundar.” Somligt kan uppnås med desensibilisering och liknande, att släcka ut önskade beteenden och liknande, eller bota fobier, men psykologer borde sikta högre än att vara bara ”hundpsykologer”. Psykologer och terapeuter behöver bli mer öppna för den existentiella dimensionen, inte så mycket vara ”inne i de här mentala korridorerna och lufsa”. En existentiell förståelse bör utgöra själva grunden för hur de bemöter och försöker hjälpa sina klienter.
Psykofarmaka hör inte framtiden till. Istället behöver individen gå till botten med sina problem och inte passiviseras i rollen av att vara ett offer för omständigheterna. Psykiatrin måste kunna erbjuda ”en förnuftsmässig lösning på livsmysteriet”, det räcker inte med ”valium eller snackterapi”. I terapi är det vanligt att man bara ”ältar och ältar” och tillfrågas om hur man haft det i sin barndom, utan att någon verklig förändring sker. Därefter går klienten vidare i livet och det ser ut precis som före. Istället borde man ta ett helhetsgrepp och eventuellt ge konkreta råd, som kan följas upp vid nästa besök, menar en annan intervjuperson.
Människor riskerar hamna i kläm mellan psykiatrin och kyrkan, som båda saknar reell kunskap om de verkligt existentiella perspektiven och i värsta fall bara skickar klienter emellan sig. Terapi som hjälper människor att komma i kontakt med erfarenheter de gjort i tidigare liv kan vara användbart. Nyandligheten, med sitt karma- och reinkarnationstänkande, har ”en ofantlig förklaringspotential” och den gängse psykologin bör tillägna sig dessa perspektiv. Fokus på det innevarande livet räcker ofta inte till för att förstå varför en människa har det svårt. I de fallen behöver man kunna ta in det större perspektivet. Utan detta kommer man lätt till fel slutsatser.
En respondent som under många år led av svår depression, utan att läkare kunde hjälpa henne, fick till slut komma till en psykoterapeut inom landstinget, som hjälpte henne. Intervjupersonen säger att hon många gånger försökte att ta upp det andliga perspektivet med sin terapeut, men att denne hade avvärjt detta och framhållit att de istället skulle tala om det som var mer näraliggande. Detta har intervjupersonen förståelse för idag:

Jag var tokfrustrerad, för att jag tyckte inte att hon fattade nånting /skratt/. Men hon var sådär… Ja men det spelar ingen roll om jag förstår eller inte, för att det är inte det. Det är inte det vi ska prata om liksom. Och det var nog BRA för mig. Då fick jag verkligen vara där, och vara i mig, och jag skulle lösa mina personliga problem, att inte vara i det. Så det var jättebra precis då. Men sen var jag klar också /skratt/. Och sen vet inte jag, om… För många gånger kunde jag ju sitta och tänka, att hon kanske visst var andlig, men att hon höll tillbaka det för att jag inte skulle gå in i det för mycket, utan att jag skulle vara i det. Så antingen så var hon skittrist och helt fel terapeut, eller så var hon precis rätt terapeut och djävligt skicklig. Så jag hoppas på det sista /skratt/.

Respondenten säger att hon visserligen fortfarande önskar att ”den andliga biten” ska få större plats inom vården, men att hon trots allt haft stor glädje av den vård och den hjälp hon fått.
”Andliga problem”
Ett intresse för sådan här andlighet kan vara förenat med vissa risker. Dessa risker är delvis desamma som respondenterna anger för den traditionella religiositeten, t ex stagnation och inskränkthet, men den nyare andligheten är också förknippad med specifika faror.
Det är viktigt att den psykologiska mognaden föregår den andliga utvecklingen, framhåller en av intervjupersonerna. Annars kan det bli obalans. Individen får inte springa före sig själv, det kan vara riskabelt. Särskilt gäller detta övningar som syftar till att aktivera den så kallade ”kundalinienergin”. Besvär med denna speciella energi är i sin tur kopplat till det som kallas ”chakras”. Problem med kundalinienergin kan yttra sig som en brännande förnimmelse i huvudet, i ”kronchakrat” på personen, om det vill sig illa. Intervjupersonen berättar om en vistelse på en kursgård där en man blivit mycket sjuk på grund av sådana övningar. Via en kvinna som kunde ge healing blev han dock hjälpt:

Det finns ju på såna här kursgårdar där det är med sån här andlig utveckling, och mediumutveckling, och hej och hå, då finns ju dom som… jag var på en sån kursgård… och då var det ju en kille som, han blev ju riktigt illa däran. Han blev så jävla sjuk. Han hade… jag vet inte hur mycket du är insatt i kundalinienergin och så… Den ju är en jättefin energi, när den är på sina rätta platser. Men när han var som värst så var kundalinienergin… den ska ju ligga i ryggraden… den var helt lös i hans kropp. Och den energin är så kraftfull så den kan bränna sönder inifrån. Hans kronchakra var helt vidöppet. För vi hade ju jobbat jättemycket under den här veckan, med andlig utveckling, lite personlig utveckling, och ingen jordning. Och det är det som är så himla viktigt att man jordar, jordar, jordar, jordar.

I de flesta fall finns dock en naturlig spärr, menar intervjupersonen, som gör att en de flesta faktiskt inte kan aktivera eller få tillgång till sådana andliga krafter innan det psykologiska förarbetet är gjort på ett riktigt sätt. De ”sliter sig blåa” med olika övningar, men utan att lyckas göra några andliga framsteg. I svåra fall kan det uppstå så kallad ”spiritual emergency”. Symptomen på detta liknar psykos, men är inte samma sak. En av intervjupersonerna har en nära anhörig som blivit felaktigt diagnosticerad för psykos, när det i själva verket handlade om sådan spiritual emergency:

Ja min trötthet ligger ju i att det är en massa oupplöst från när jag var liten. Och min mamma hade psykoser, och hej och hå. Vilket visade sig INTE vara psykoser, utan det var spiritual emergency. Hon öppnade upp för fort, och så var det mycket Jesus, och hej och hå, så att ja… så man har fått en förståelse för det.

Att plötsligt få upp minnen från tidigare liv kan också göra att individen riskerar att tappa fotfästet. En av respondenterna berättar om hur hon själv ifrågasatte sitt förstånd, tänkte att hon eventuellt blivit psykotisk, då hon först började få sådana aningar eller bilder. Men eftersom hon i övrigt mådde bra så kom hon fram till slutsatsen att det måste vara något annat som låg bakom. Det finns i datamaterialet berättelser om att ha en förhöjd känslighet som kan vara besvärlig. Sådant kan göra det nödvändigt att vara extra aktsam med vilka situationer individen försätter sig i. Detta beskrivs som att personen upplever att en viss plats kan ha ”låga energier”, vilket kan göra det svårt för personen att fungera optimalt där.
Här finns också en koppling till individens andliga utveckling. Det är ett ideal att vara ”öppen” och att försöka utveckla en sådan receptivitet, men detta gör också personen extra känslig för influenser. En öppenhet för influenser från andevärlden är inte automatiskt något bra. Det är viktigt att personens kanal är ren.
Ibland kan individen må dåligt på grund av sin ”tvillingsjäl”, på så vis att personen fångar upp tvillingsjälens psykiska tillstånd:

Men så är det också… som jag inte förstod först alls… att det nån sån där telepatisk grej. Jag tänkte, okej, han är lite störd. Jag får liksom såna här resonanser, eller vad fan det heter, va, det klingar an lite såhär… Han avlastar sig lite på mig. Men, nej, det är inte bara det, utan det är… Ja alltså… man känner varann. Det är också… Sen, alltså jag läste ju lite sen, och förstod jaha det här existerar. Med den personen, om den finns… även om man inte har träffat den, tror jag, jag vet inte… Men speciellt om man har träffat den, eller lever med den, så har du en ja telepatisk kontakt. Att man kan, om man skärper sig, kan vissa läsa varandras tankar och sådär. Men att man får samma symptom och så, smärtor… ångest till exempel.

Symptom med rötter i tidigare liv
Trauman och svåra upplevelser i tidigare liv kan ge symptom och problem i det nuvarande livet. I datamaterialet finns många vittnesmål om besvär som härrör från tidigare inkarnationer. En intervjuperson berättar att hon tidigare brukat känna kraftigt obehag när hon skulle få en spruta eller då sjukvårdspersonal behövde sätta en nål för att hon skulle kunna få dropp. Under en session med ett medium fick intervjupersonen upp bilder av hur hon i ett tidigare liv varit utsatt för olika medicinska experiment. Från den dagen minskade respondentens besvär på detta område.
En respondent berättar att hon växte upp under en period när det var modernt med polojumprar. Hon plågades dock av att bära sådana plagg på sig, eftersom det kändes som att hon höll på att kvävas. Dessa besvär förvärrades alltmera. Hon anade då att det måste ligga något annat bakom. Under hypnos fick respondenten återuppleva hur hon blivit halshuggen i ett tidigare liv, i Frankrike. Efter denna behandling försvann besvären.
En av intervjupersonerna berättar att hon länge hade haft problem med att prata, att hon brukat staka sig och därför ofta valt att hålla tyst. Vid ett besök hos ett medium frågade hon denne till råds. Mediumet berättade då att respondentens problem hängde samman med att hon i ett tidigare liv tagits om hand i ett kloster och där förbjudits att tala. Mediumet gjorde i ordning en burk med örter som hon lade på respondentens hals. Respondenten hade då blivit mycket ledsen och börjat att andas tung. Idag förstår hon att det var något som hängt med sedan tidigare liv, men som släppte på grund av denna behandling och som medfört att hon nu har mindre besvär av att tala.
En respondent berättar att hennes önskan om att få syssla med sådant som känns meningsfullt fått en förklaring via ett samtal med ett medium, som hade förklarat för respondenten att hon i ett tidigare liv stupat som soldat:

I ett tidigare liv var du soldat och när du låg där i skyttegraven så insåg du att det här är ju fullständigt meningslöst att ligga här. Och så blev du skjuten i precis samma stund, och den känslan då har du haft med dig sen dess. Så jag förstår att du inte vill syssla med meningslösa saker.

Många vanliga fobier kan ha en liknande grund: ”Det finns ju såna som till exempel inte gillar vatten, man gillar inte höjder, och såna här saker, då kan det ju vara så att man dött så. Att man drunknat eller ramlat ner.” En intervjuperson berättar att de ryggsmärtor som hon lidit av fått en förklaring genom att hon upplevt det ursprungliga traumat från ett tidigare liv. I det livet hade hon blivit påkörd av en droska. Denna hågkomst gjorde att detta trauma kunde lösa upp sig, något som hade varit svårt att uppnå på annat sätt, menar intervjupersonen.
En annan respondent berättar att hon som barn lärt sig simma som alla andra barn. I tonåren, under en campingsemester, är det dock som att hon förlorat denna förmåga och hon sjunker. Detta är något obegripligt för henne. Därefter går det många år, men till sist bestämmer sig respondenten för att söka hjälp hos en hypnotisör. Denne kan då berätta att intervjupersonen drunknat i ett tidigare liv när hon varit just i tonåren. Efter denna konsultation har hon inte längre några problem med att komma ihåg hur man gör för att simma.
Även om individen bara inbillar sig att det är ett tidigare liv som hon upplever, men att hon på så vis lyckas bli kvitt något problem, så finns det något bra med det, menar en respondent: ”Reinkarnationsterapi det kan en del människor ha nytta av liksom, att man kanske… Antingen att man bara tror att man återupplever ett tidigare liv, med något trauma därifrån liksom, som kan lösa upp någon knut.”
Barndomens betydelse
I vilken grad det är erfarenheter i barndomen eller i detta livet som präglat oss ges det olika bud på. Att individen skulle ha haft med sig sina erfarenheter från tidigare existenser upplevs mer sannolikt:

Och då upplever jag det mycket rimligare att tänka mig att jag hade med dom från tidigare, än att dom blev till nånstans i nåt jättetrauma där som jag… Okej även om jag inte fick svaret så fick jag liksom ändå en förklaringshypotes, på varför jag har blivit som jag… varför det gick som det gick. Jag hade övat upp en massa skräp genom liven.

Barndomens erfarenheter räcker sällan till för att förklara de problem klienten har. Vissa pusselbitar kan härröra från detta livet, men inte alla. Terapeuten kan vända och vrida på sådant hur mycket som helst, men det kommer ändå att saknas bitar. Det är fel att tillskriva barndomen så stort förklaringsvärde. För att förstå varför en viss person drabbas av t ex psykos eller schizofreni behöver många olika nivåer vägas in. Att individen vuxit upp med störda föräldrar räcker tydligen inte, eftersom en del barn blir sjuka, medan andra inte blir det, fastän dessa till synes har haft en likartad uppväxt. Inte heller teorier om att somliga föds med en större skörhet räcker till. Varför föds då vissa med en större skörhet? Detta kan dagens psykologi inte förklara, framhåller en respondent.

Jo man hävdar ju då att ens beteende har en inverkan på livet, och att det som hände i barndomen har en inverkan på hur man blir och hur man formas. Det är bara det att ett-livs-hypotesen hugger ju, och då tappar man i grunden liksom förklaringsvärdet, tycker jag… Barndomen blir för snävt.

I intervjusvaren uttrycks även att det vi får erfara blir en blandning av sådant vi har med oss från tidigare liv och sådant som hör enbart till detta livet: ”Nej, sen har man säkert bagage med sig också, förutom… Men jag tror att det är väldigt stark prägling när man växer upp.” Det kan vara svårt att veta vad som är bakgrunden till att vi upplever en händelse som vi upplever den eller varför vi känner som vi gör. Dock ges det vissa möjligheter att undersöka orsakerna till detta. En av informanterna, som också har erfarenhet av att ha gått i psykoterapi, säger:

Om det är att jag blir arg på saker. Men ta reda… Men vad ÄR det jag blir arg för. Varför blir jag arg. Är det nånting från när JAG var liten. Eller vad är det för nånting. Och där kan man ju också gå in från tidigare liv och se, vad är det som påverkar.

Framtidens vård och terminologi
Intervjupersonerna berättar om erfarenheter av många olika slags behandlingar, såväl psykologiska som kroppsliga. En del av dem är etablerade, som psykoterapi och hypnos, medan andra är mer ovanliga eller alternativa. Regressionsterapi/reinkarnationsterapi, avslappningsövningar, guidade fantasier, rosenmassage, ljuskroppsterapi, HoloSync, m fl.
Flera av respondenterna har erfarenhet av att få så kallad healing, och/eller arbetar själva med sådant. En av respondenterna får behandling med något som kallas ”plejadhealing”, där terapeuten kombinerar denna teknik med att såväl ställa klientens horoskop som att ge hemövningar:

Men då, när man har hittat den här problematiken, så kan man med hjälp av den här healingen, gå in och ta bort den programmeringen… Som till exempel att det kan sitta en programmering om att man är värdelös, för att man fått höra det från sina föräldrar hela livet. Då tar man bort den programmeringen, och sen går man in och, ja, vad det nu behövs göras… om man behöver reparera cellminnen, eller så… Men det som hon gör också är att hon kombinerar det med KBT.

Ett slags hjälp som förkommer på många ställen i datamaterialet är besök hos och/eller behandlingar av personer med mediala förmågor. Sådana personer kan t ex ge information om klienternas tidigare liv. Detta skiljer sig från så kallad regressionsterapi där det är klienten själv som upplever och eventuellt ser bilder från tidigare inkarnationer. Mediumet kan förmedla kontakter med döda anhöriga och vänner, såväl som ge information om nu levande personer som denne rimligen inte borde veta något om. Ett medium kan ha en ”hjälpare” som befinner sig på den andliga sidan, eventuellt på annan plats på jorden, vars insikter mediumet kan få del av. Personen som fungerar som medium kan ibland behöva avpassa budskapet till klienten. Det är viktigt att klienten har förutsättningar att förstå och inte kommer att ta skada av det mediet berättar.
En respondent berättar om healing med kristna förtecken, och hon har översatt vissa ord till något som passar hennes begreppsvärld bättre:

Men sån här healing i kristi namn, så går man in… Om det är en stum till exempel, så går du in och säger… Ta bort den anden, då. Och så börjar den personen tala igen… Och det här finns ju liksom. Tror man på det så kan man göra det… Ja. Och för mig då, så att jag översätter då till mitt språk så blir det energier. Eller blockeringar och energier då.

En intervjuperson gick under en period i hypnos för att kunna minnas tidigare liv: ”För det är ju då intressant. För jag tror såhär, att de flesta människor skulle behöva det, för att lätta upp dom här LÅSEN som hänger på människan.”
Det finns också så kallad transpersonell psykologi, som en av intervjupersonerna framhåller som lovande och i större samklang med de andliga perspektiven. Det räcker inte med att bara tala om det omedvetna hos människan, man måste sedan koppla det till något större. Carl Gustav Jung framhålls som ett ideal:

Men däremot så… det som skiljer då den här klassiska psykologin det är kanske att man… ja, Jung var ju inne på att det fanns nånting mer, han var ju lite såhär… Men andra pratar bara om det omedvetna… men att därifrån sen koppla det till nånting större… Att när man står i direkt kontakt med ens riktigt sanna önskningar, då har man också en gudskontakt… Ske din vilja, inte min.

I framtiden kommer healing vara något människor gör på sig själva, istället för att gå till en speciell healer för detta. En intervjuperson menar att det är en parallell till hur utvecklingen varit för de centra som anordnar meditations- och yogaklasser:

Men det kanske är samma sak som den här yoga- och meditationsstormen kom över Sverige. Då skulle ju alla gå på kurser, meditera och yoga. Men nu är det ju ingen som går på dom kurserna längre, för att man gör det hemma istället. Och det kanske blir samma sak med healingen, att människor förstår att alla har den förmågan. Man kan göra det själv.

Vidarkliniken, som drivs av antroposoferna, nämns som ett exempel på en vårdinrättning med en lovvärd och intressant filosofi.

Kommentarer inaktiverade för v. Hälsa, ohälsa och vård

Filed under 22-Intervjuer 2009-2010, 27-v-Hälsa ohälsa och vård