Adult Spirituality Chart (ASC)

Adult Spirituality Chart (ASC)

 
“VI SKA UTVECKLAS TILL, TYP, JESUS. NÄR VI ÄR I MÅL SÅ ÄR VI VÄL SOM HAN”
Intervjuer med elva anhängare av new age/nyandlighet
 
IV = Mogen nivå
III = Mogen neurotisk nivå
II = Borderlinenivå
I = Psykotisk nivå
 
(5 = Supraparadoxal nivå)
4 = Paradoxal nivå
3 = Subparadoxal nivå
2 = Polär nivå
1 = Subpolär nivå
 
 
Denna modell är detaljerad. I grunden är det dock två axlar: En som har med personlighetens mognad att göra, utifrån psykodynamisk teori; en annan som har med nivå av andlighet att göra. Vid läsningen av t ex Fowler så är det saker som inte går att förklara. Dels hur en individ kan gå ”bakåt” i andligt hänseende eller prestera på lägre nivå än vad som vore normalt.
Prefixen ”sub” och ”supra” betyder ”under/hitom” respektive ”över/bortom”. Dessa har föredragits framför ”pre” och ”post” som skulle antyda en temporal? relation som inte avses.
Nivå I-IV knyter an till gängse psykodynamisk/jagpsykologisk teori, som i sin tur står i ett visst förhållande till (det mycket unga) barnets, adolescensindividens, den vuxne, respektive den äldre individens funktionsnivå
P-axeln har fått små latinska siffror eftersom i annars skulle kunna missats för I-typ
Ansluter även till sådant som copingstrategier och nivå av försvarsmekanismer (DSM-4)
Modellen är en avsevärd förenkling av verkligheten, men avsikten är att mest att presentera en förslag till ett sätt att tänka kring vuxna individers religiositet eller andlighet som skulle baseras på psykodynamisk teori och erfarenhet
Den har vissa fördelar gentemot t ex James Fowlers modell, då den kan åskådliggöra hur det faktiskt är möjligt att ”gå bakåt” i andligt hänseende, liksom hur en individ kan fungera på en lägre nivå än vad som faktiskt vore naturligt för henne eller honom
Nivå 5 är en helt hypotetisk nivå, men följer en sorts tradition i den här typen av modeller, där en högsta, nästan ”helgonlik” nivå, postuleras, som så gott som inte har några representanter.
Nyckelbegrepp är ”regression” samt ”tolerance of ambigiuty”
A-I skulle då utgöra olika slags andligheter (med en högre och en lägre variant av dem alla).
Varför är dessa olika ”typer” inte arton till antalet
Vad motiverar att de är arrangerade vertikalt och inte horisontellt?
Mellan nivåerna på P- och S-axeln finns ett naturlig, ”normal” koppling: i-nivån svarar mot Nivå 1, ii-nivån mot Nivå 2, osv.
Utifrån psykodynamisk teori och erfarenhet är det en självklarhet att alla individer har samtliga dessa nivåer (I-IV) inom sig. De övervinns aldrig helt och hållet. Vi har fortsatt genom livet, i bästa fall, tillgång till dem alla.
I situationer eller livsfaser när vi utsätts för prövningar är det naturligt att vi retirerar till ett lägre stadium, som innebär ett på sätt och vis enklare sätt att kategorisera och förhålla sig till omgivningen.
De lägre stadierna utövar på samma grund en sorts ständig lockelse på oss
Vågformen på de respektive ”typerna” bildar ett slags flöde upp mot övre vänstra hörnet
Utifrån Fowlers teori skulle man kunna säga att individen, vartefter han eller hon blir äldre, utvecklas upp längs en tänkt sned axel från nedre högre, mot övre vänstra hörnet. ASC handlar dock enbart om den vuxna individens religiositet eller andlighet, och då är det ”barnet” och ”adolescensindividen”, osv, i envar som, om något, avses.
Enligt Fowler gör de flesta individer halt på nivå 3-4 i hans modell, vilket gissningsvis i ASC representeras av mitten-nedre delarna av typ F och D?
Föreliggande modell växte fram ur en otillfredsställelse med Fowlers teori för att beskriva just ”new age/nyandlighet”. T ex var det svårt att förstå hur en andlig föreställningsvärld i sig kan medföra ett större regressionstryck och/eller –drag, som kommer att medföra att individen fungerar på en lägre nivå än vad som är dennes naturliga. T ex att en individ har en sätt att tänka kring livet, sig själv och medmänniskorna, som kan karaktäriseras som ”Nivå 2”, fastän personen i mognadshänseende befinner sig på ”Nivå III” längs den psykologiska axeln.
Fowlers teori har en tendens att ”överskatta” sådant som individualism och oavhängighet av en församling. Sådan individualism finns på såväl lägre som högre nivå.
Under inverkan av ett karismatiskt ledarskap och/eller starkt grupptryck och isolering, kan andligheten snarare vara att betrakta som ”Nivå 1-2”. Fastän personen normala funktionsnivå är t ex ”II-III”.
Drogmissbruk kan på motsvarande vis primitivisera en individ, få henne eller honom att fungera långt under sin normala nivå.
På motsvarande vis kan individen, med hjälp av ett visst andligt sammanhang, fungera stabilt på en högre nivå än vad som vore naturligt för honom eller henne, t ex ”F” istället för ”E”
”Ambiguity tolerance” är själva kriteriet
Det går att postulera att stora likheter skulle kunna finnas mellan en andlighet på ”Nivå 4-5” och en andlighet på ”Nivå 2”
Detta är vad Ken Wilber benämner ”pre/trans fallacy”
Riktningen på P-axeln är irreversibel (ref). Den nivå av mognad som individen uppnått kan inte göras ogjord. I den här modellen får man tänka sig regression till tidigare nivåer längs S-axeln. Det är ett sätt att åskådliggöra dessa rörelser. Regressiva (eller progressiva) rörelser kan ha olika omfattning och duration. Det som är i fokus för denna modell är regressiva (eller progressiva) rörelser som varar något längre tid.
P-axeln står för den mognad som normalt sker under loppet av ett liv. I denna modell är det dock den vuxna individen som är i fokus. Här står P-axeln för uppnådd grad av mognad i vuxen ålder. I normalfallet gör individen förflyttningen från nivå (ii) till (iii) någon gång i tidig vuxenålder. I idealfallet når hon även (iv), även om (iii) får anses vara den nivå där flest befinner sig.
Exempel på vad som kan åskådliggöras i modellen (hypotetiskt):
En vuxen person med relativt låg funktionsnivå kan bli centralgestalt för en kult eller sekt. Denna sekt kan ha ett politiskt eller religiöst syfte. Denna person har då en andlig typ inom CA-klustret. Denne kan attrahera yngre individer som ännu, naturligt befinner sig på nivå (ii), dvs som är naturligt hemmahörande i AC-klustret.
Vartefter individen blir äldre överges i del flesta fall nivå 1-2. Det är t ex vad som händer med i olika typer av idealistiska eller revolutionära rörelser. Detta är vad som fångas av talesättet ”den som inte är röd i sin ungdom har inget hjärta, den som inte blir blå som äldre har ingen hjärna (Churchill). Somliga blir kvar, av yttre eller inre omständigheter som de inte rår på.
En vuxen person som på P-axeln uppnått (iii) kan dras med och då komma att fungera på nivå 1-2. Detta är vad som iakttas inom sektforskningen. En person kan ”vakna upp” och med hjälp av information och kontakt med världen utanför återställa sin inre balans. Hennes sätt att förhålla sig till ideologiska, religiösa eller politiska, etc, frågor kommer då vara på nivå 3-4
En vuxen person som inte uppnått iii-nivån på P-axeln kan i vuxen ålder göra denna förflyttning eller mognad. Detta kan ske inom ramen för en viss andlighet, eller med stöd av sin omgivning. Ett exempel på detta är vad som inom anknytningsteorin kallas ”förvärvad trygghet”? (Granqvist & Kirkpatrick, ref). En sådan mognad kan också ske med hjälp av psykoterapi.
Här kan man tänka sig två scenarier: Dels en mognadsnivå som upprätthålls med stöd av en församling eller god förebild, eller en mer genomgripande förändring. I det första fallet är förflyttningen, under omgivningens goda inverkan, ”horisontell”, t ex från typ C till E. Detta är något som upprätthålls av faktorer i omgivningen. Vid en mer genomgripande personlighetsförändring sker förflyttning från t ex C till F
Denna förflyttning från ii- till iii-nivå (t ex C-F) sker ibland också naturligt med stigande ålder, ofta då i medelåldern.
 
 
 
 
 

Kommentarer är stängda.