Diverse

Utvald

”To know that a person is in some sense ’religious’ is not as important as to know the role religion plays in the economy of his life” (Allport & Ross, 1967)

“Vi tittar in i tomrummet och sörjer och förundras.”

“Vi tittar in i tomrummet och sörjer och förundras.”

“Vad de ser framför sig är en värld där helvetets apokalyptiska eldar har tänts på riktigt i den avförtrollade modernitetens mitt, en värld där många människor – med stöd av vetenskapen – ser slutet på förutsättningarna för vår existens.”

Så sammanfattar Björn Wiman (DN 2020-01-18) sina intryck av rapportering från Världsekonomiskt forum i Davos nyligen.

I denna mycket fina krönika – “Ny religiös mognad är ett svar på vår tids kriser” – skriver Wiman om religion och sekularisering. Han knyter bl a sina resonemang till två författare och två rättså färska böcker: svensk-amerikanske filosofen Martin Hägglunds “This life” och Mikael Kurkialas ”När själen går i exil”.

“Kurkiala menar att tron är närvarande i vårt samhälle som en frånvaro, ungefär som en stulen tavla på ett museum: ‘I en avsakraliserad värld är Gud närvarande som en frånvaro. Vi tittar in i tomrummet och sörjer och förundras.

Sekularisering, menar han, handlar djupast om ett slags ‘kollektiv glömska’, där vi har bestämt oss för att den religiösa språk- och erfarenhetsvärlden inte längre har någon relevans. Det leder till en djup okunnighet om vad den kristna tron har inneburit för oss i det förflutna. Vi har tappat bort något väsentligt – men vi vet inte ens om att vi gjort det.”

Björn Wimans mycket läsvärda krönika är tyvärr bakom en betalvägg, men här är i alla fall länken. För den som har tillgång, eller känner sig tillräckligt motiverad att skaffa det:

https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-ny-religios-mognad-ar-ett-svar-pa-var-tids-kriser/

Under läsningen av Björn Wimans artikel påminns jag om något jag själv skrev för några år sedan. Det var i slutordet till min examensuppsats. En text som till stor del hade lutat sig mot Sigmund Freud och arvet efter honom, men där jag till sist ändå reflekterar kring att hans kritik av religionen behöver förstås i sin kontext. Den kulturella-“andliga” atmosfär Freud levde i och analyserade var sannolikt mycket annorlunda än vår:

Det går inte att göra sig kvitt känslan av att när Freud (1927/2008) för snart hundra år sedan presenterade sin kritik av religionen så gjorde han detta utifrån en annan tid och en annan psykisk verklighet än vad vi har att leva i.  Med sin förankring i en levande judisk kultur och med upplysningens vind i ryggen kunde han argumentera emot folks religiositet med en kraft som grundande sig i att han själv alltjämt ägde det slags sammanhang som nutidsmänniskan har berövats.

Kanske kan man se det utbredda intresset för sådant som reinkarnation och andekontakter som ett försök till ett slags självmedicinering eller som kosttillskott för ett upplevt eller hotande bristtillstånd. Något som då förmodligen kan vara såväl problematiskt, som harmlöst eller rentav adaptivt.



Religionen som ett ekosystem

Religionen som ett ekosystem

Joel Halldorf, docent i kyrkohistoria vid Teologiska högskolan i Stockholm, om händelserna i pingstförsamlingen i Knutby (Expressen 2020-01-14). Han berättar också om Pingströrelsens utveckling i Sverige, delvis utifrån sina egna erfarenheter.

“[R]eligiösa traditioner är uppbyggda som ekosystem, där olika sanningar balanserar varandra. Så kallade irrläror uppstår inte i första hand genom att nya idéer tillförs. Istället bottnar de i att man ryckt en sanning ur sitt sammanhang, och överbetonar den. 

De religiösa stora traditionerna har kunnat vägleda människor i årtusenden tack vare sin komplexitet och mångtydighet. Fanatismen däremot bygger på rationalism och söker entydighet. Man tar en del av sanningen och gör den till hela sanningen. Den metoden förenar IS-krigare, kristna sektledare och en hel del politisk extremism.”

https://www.expressen.se/kultur/joel-halldorf/-knutby-ar-forvirrande-for-oss-pingstvanner/

“Nu är jag mindre säker. Men också mindre rädd.”

“Nu är jag mindre säker. Men också mindre rädd.”

David Eklind Kloo skriver reflekterande och personligt om sin kristna tro (Dagens Arena, 25 december 2019). Många referenser till forskare och tänkare på det religionspsykologiska området. Man kan lära sig en del om sådant i denna essä, eller friska upp, om man hört om det förut. Men inte minst är hans berättelse en påminnelse om att också kristen tro kan se så olika ut, kännas och upplevas så olika, av olika individer.

“Det finns religiösa rörelser som bygger på manipulation, maktmissbruk och kontroll. Men vi är också många som själva rest staketen runt våra liv. Inte för att någon tvingat oss, utan för att vi trott att det var det rätta att göra.”

Texten blir en påminnelse om att det andliga området är ett kontinuum, ett område med många överlappningar och förbindelser. Den tro Eklind Kloo berättar om har utan tvivel mycket gemensamt med delar av nyandligheten t ex. Kristen tro är inte ett och detsamma, inte ens inom samma församling. Och nyandlighet är inte alltid i alla delar “ny”.

Religionsvetenskapligt går detta enklare att dela upp. Vilka föreställningar och praktiker som är kännetecknande för den ena eller andra andliga riktningen. Vad det är hämtat ifrån, osv. “Släktträd.” Psykologiskt är det betydligt svårare. Till det behövs modeller eller instrument som går på tvärs. Som kan urskilja likheter och skillnader, oavsett vad som står på etiketten. Oavsett vad som uttrycks i ord också, eller vilka böcker man läser, etc. Anknytningsforskningen av forskaren Pehr Granqvist m fl, är ett sådant försök. James W Fowler, psykologen och teologen, och modeller av liknande stadiumteoretiker, är andra.

Eklind Kloo skriver fint om “övergångsfenomen” utifrån psykoanalytikern och barnpsykiatern D W Winnicott:

“Nallen fyller en funktion först när barnet fyller den med mentalt innehåll, aktivt tillskriver den moderns egenskaper. Gud fyller en funktion i vårt själsliv först när vi skapar oss inre bilder av honom. Detta är inte nödvändigtvis något som förminskar Gud. Att vi fungerar på så sätt att Gud måste ta denna väg in till oss säger inget om huruvida Gud är verklig eller ej. Gud är inte bara en nallebjörn. Det finns inget _bara_ med ett barns övergångsobjekt.”

Han avslutar essän såhär:

“Min tro byggde på tvärsäkra antaganden. Ändå var jag så osäker. Jag tvivlade inte på Gud men väl på mig själv.

Jag var säker på att Gud tar sig an dem som överlåter sig åt honom, men inte på att jag var tillräckligt överlåten. Jag visste att den som tror blir räddad, men jag visste inte om min tro räckte till.

Nu är jag mindre säker. Men också mindre rädd.”

“Andlig terapi”

“Andlig terapi”

F d fotbollsmålvakten Magnus Hedman i TV4 imorse, om sitt återfall i missbruk. Fastän han när han medverkade i Nyhetsmorgon för några år sen uttryckte att han var säker på att han inte skulle börja igen. Han berättar om det stöd och de insikter han fått via “12-stegsprogrammet” och AA/NA den här gången. (Dvs “Anonyma…”. Hedman hade inte lust precisera vilken gren han är aktiv inom, om det är alkohol eller narkotika, han tyckte inte det var viktigt.)

Jag har fått ett gott intryck av AA och dess varianter, via medlemmar jag mött och pratat med. Ibland hör man de som efterlyser en psykologi/terapi som är “öppen för det andliga”. 12-stegsprogrammet är ju just det? Ett slags avspänd, jordbunden andlighet, är mitt intryck. Jobbar i det tysta, missionerar inte så värst, ingen marknadsföring. Passar väl inte alla eller för alla sorters besvär, men bra att de finns.

http://www.tv4play.se/program/link?video_id=12519149

Astrologi på modet

Astrologi på modet

Nyhetsmorgon i SVT rapporterar att intresset för astrologi inte verkar mattas av. Tvärtom. Tidskriften Vecko-Revyn utökar nu sin service. Trenden sägs vara likartad för andra livsstilsmagasin som riktar sig till kvinnor.

Kort historik, att i begynnelsen stod astrologi och astronomi varandra nära. “Men sen kom Newton.” Dagens horoskop sägs i mycket vara baserade på CG Jung och hans förståelse av människan.

https://www.svtplay.se/video/24910119/morgonstudion/morgonstudion-8-jan-06-00-2?position=2868

“Tulku” (2009)

“Tulku” (2009)

“You’re the reincarnation of your father’s teatcher… now what?”

Inte bara inom nyandlighet/new age man kan få uppleva sådant besynnerligt tydligen.

“Returning home to Halifax and his family, Mukpo reflects upon his life and upon the experiences of the tulkus and teachers he has interviewed. He admits that there are no easy answers to the complications and contradictions of being a Westerner identified as a Tibetan tulku in a modern, rapidly changing world.”

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Tulku_(film)

Sökaren 1964-2008

Sökaren 1964-2008

SÖKAREN gavs ut mellan 1964-2008. Redaktör var Sven Magnusson o han jobbade med tidskriften in i det sista. Innehållet spretade åt alla möjliga håll, men Magnusson kändes hederlig, slet vid rodret o försökte styra sitt skepp så rakt det nu gick.

Här är ett minnesord över honom ur Dagens Nyheter 13 augusti 2008: https://bit.ly/2WXLlXq (betalvägg) och ett annat, av författaren Håkan Blomqvist ur tidskriften UFO-Aktuellt 2/08, återgivet på journalisten Clas Svahns blogg: “Sven Magnussons balanserade men kritiska skärpa retade många och han fick ta emot åtskillig kritik både av ‘troende’ och skeptiker. […] Han ansåg att dialogen mellan företrädare och motståndare var viktig.”
http://csblogg.ufo.se/csblogg3/?p=4562

“Har du ett seriöst intresse för alternativ tro, mystik, parapsykologi, gränslandet, personlig utveckling, levnadsvisdom och livets mening, så läs Sökaren, en oberoende tidskrift för livsfrågor.” Så presenteras Sökaren på Tidskrift.nu – Sveriges kulturtidskrifter. Här finns även en innehållsförteckning som täcker de sista åren: https://bit.ly/31NPhxQ

Det mest omfattande arkivet för Sökaren, med flera slags register och med länkar till många gamla artiklar, finns dock här: https://bit.ly/2N4OeGg

Meningsfull meningslöshet?

Meningsfull meningslöshet?

“Everything happens for a reason” – and other lies I’ve loved.

Kate Bowler i ett uppmärksammat TED-föredrag. Bygger på den artikel som hon skrev i New York Times efter att ha fått ett allvarligt cancerbesked.