“Jag ankklagar!”

“Jag ankklagar!”

Ankan i vår litteratur
han är kort och gott en sur

typ som går omkring och svär
En riktig loserkaraktär

vars moral sig icke sträcker
längre än vad näbben räcker

Pengar, ära och kurtis
det är allt, på sätt och vis

vad en anka bryr sig om
tror vi människor om dom

Kändisankorna är få
men dom skränar och går på

så det är av ren utmattning
som vi fått vår missuppfattning

Men nu gives bot för detta
med vad vi här ska berätta

På en gård i Skånes mylla
finns den anka vi vill hylla

med en vänskrift till hans ära
Må hans gärning kunna lära

oss nånting om livets mening
Kamp och fred i skön förening

Dimman lättar över nejden
Det är vackert, jo, men säg den

skönhet som är helt beständig
Under ytan rätt eländig

situationen här på gården

Öppna! hörs vår anka banka
Det är faktiskt Pelle Anka

Knappt så har han blinkat förrän
bondens son står där i dörren

Med en käpp av prima bambu
mätt och vattenkammad han nu

gör entré där uppå trappan
Pelle får sig några rapp han

Patrullerar sedan gården
med sin pinne som han slår den

kossa, anka eller häst
som han tycker tarvar mest

Led mot alla kreatur
Får han skäll så blir han sur

Då på tji mot mor och far
han en extra runda tar

Denna grabb har varje brist
rent otroligt är det visst

att han äger dom, men sant
Född till lägerkommendant

Ankor flyger inge bra
därför får dom gå och dra

Här bor Per, det är hans tuva
när han sover har han luva

Sniglar det är väldigt mums
alla syskon kommer bums

Ankans fot har inga tår
liknar grodans, du förstår

Dammen ligger slät och blänker
Pelle paddlar så det stänker

Se där uppe är en stork!
Själv han flyter som en kork

Ganska trist att vara anka
hela livet bara vanka

Måste gå och säga hej
innan farbror blir pastej

Faster bjuder: Smack, smack, smack!
Pelle säger kvack till tack

Pappan hänger mest vid dammen
snackar strunt och jagar lammen

Pelles mamma jobbar jämt
Värpa ägg är inget skämt

Bondfrun kommer då och då
då får alla mammor gå

Stoppar äggen i en korg
Vad vet vi om ankors sorg?

Bondens barn är ganska grymma
därför ska nu Pelle rymma

Springer över gårdens tun
vinden rufsar i hans dun

Men när han i trädgårn genar
står dom där och kastar stenar

Finns det någon mening i
ankors stora fantasi?

Sådant grubblar Pelle över

Varför ska ni äta oss?
ropar Pelle till sin boss

Bonden han hör ankan kvacka
Blir så sugen på en macka

en med ankleverpastej
Därför går han hem till sig

Pelle hittar bak ett hål
en maskin helt gjord i stål

Gubbens son är fet, så fet
medan dottern är en gnet

Alla ankor tröttnat har
på att bonden bara tar

deras barn och anförvanter
unga pojkar, gamla tanter

Så dom puttar grabben ner
när som bonden inte ser

Kvarnen gör sitt jobb så bra
att ingen anar vad det va

som i tratten där försvann
och blev mos i bondens spann

Bonden han är väldigt nöjd
där han står vid hinken böjd

Tänk så mycket mat vi får!
Räcker gott till nästa år

Ankor springer en i sänder
låter som att klappa händer

över golvet bort mot hålet
Snart är alla där vid målet

Bonden verkar ej förstå
Han har alltid radion på

En dag flyttar bonden ut
Sagan får ett hastigt slut

Alla djuren, traktorn med
tjugotre kubik med ved

har nu sålts på den auktion
som man höll från farstubron

Ingen finns som köper gården
Åkern står, för ingen sår den

Kvar är bara ankorna

Dom har ganska kul numera
går och sprätter i sin lera

Äter gott, har lata dagar
blanka fjädrar runda magar

Ingen mänska syns nu till
dom kan göra som dom vill

Guppa runt i egen damm
Känner knappast någon skam

Det som skedde där i ladan
kallar dom ankintifadan

Översikt Vers och rim

Kommentarer är stängda.