Martinus Thomsen och hans rörelse

Martinus Thomsen och hans rörelse

Det har nog skymtat fram, här o var, att jag intresserat mig för den danske mystikern Martinus Thomsen (d. 1981) och hans visioner. Här är ett inlägg jag postade på annat ställe i våras till hundraårsminnet av det han själv sagt var startskottet för hans arbete. Vad får mig att tänka på honom just nu? Jo, i veckan kom domslut i en utdragen tvist om copyright som pågått i tio mm år & som splittrat o söndrat martinusrörelsen. Är väl inget konstigt i och för sig, sånt händer i de flesta andliga sammanhang.

Det här är inget debattinlägg. Inget värvningsförsök heller. Lite nyandlig omvärldsbevakning & en VDN-märkning av mig, kan man väl se det som. Och min uppfattning om rätt o fel i tvisten hör inte hit. Låt de döda begrava sina döda, säger jag bara. Livet går vidare.
– – –

Bakom det här fönstret för i dagarna hundra år sen hände nåt märkligt. Den unge mejeristen Martinus Thomsen kom hem en kväll, satte sig i sin korgstol & fick strax nån form av profetisk upplevelse som skickade honom i en oväntad riktning för resten av hans liv.

Jo, det är faktiskt märkvärdigt hur man än ser på det. Livsfilosofiskt, för vad han sen delade med sig av, om man är lagd åt det hållet. Religionsvetenskapligt. En mystiker i vårt närområde med en stor produktion av texter, föreläsningar o “symbolbilder” över ett halvt sekel som – fram tills nu – knappt fått nån uppmärksamhet alls från den akademiska världen.

Eller psykologiskt. Själv träffade jag honom aldrig. Jag blev bekant med Martinus Thomsen o hans svindlande “kosmologi” först året efter han dött. Men jag har ju mött många som känt honom. Och han verkar ha skött sig, inga konstigheter, inga större skandaler eller extravaganser. Bilden man får är av en enkel, vänlig o skojfrisk man. Visst blev han med tiden en sorts kultledare, med några tusen trogna anhängare. Men det var aldrig särskilt mkt pengar inblandat, inget missionerande, det fanns öht inget man kunde bli medlem av.

Så psykologiskt är han inte lätt att begripa sig på, eller bortförklara, heller. Alltså att få ihop personen med verket. En psykotiker, eller åtminstone störd, nån som drevs av ett begär efter att imponera o få makt över andra, etc. Han förefaller faktiskt ha varit en ganska annorlunda nyandlig förgrundsfigur. Jag brukar säga att den här rörelsen är som min andliga hembygd. Nuförtiden knappt mer än det. Men Martinus Thomsen (1890-1981) tänker jag alltid på med värme.

(Stolen finns bevarad på Martinus institut i Köpenhamn. Huset på Jagtvej 52 står kvar o ser ut ungefär som då. Själv vilar han i ett litet mausoleum på Frederiksbergs gamla kyrkogård.)

Länk till samma inlägg i samtalsgruppen EDIV Forum (Facebook)

Kommentarer är stängda.