Spiritual narcissism by proxy?

Spiritual narcissism by proxy?

“In a world that has lost touch with its soul, the indigo child is here as a light-bearer, path forger, and paradigm shifter. […] If you’re an old soul who feels a strong and profound urge to create change in society, you are likely an indigo child.”
https://lonerwolf.com/indigo-child/

Apropå möjliga avigsidor av föreställningen om andlig evolution. Att en del ligger “efter” och somliga “före”… Hört talas om “Munchausen by proxy”? Ett psykiskt illabefinnande som handlar om att t ex en förälder, helt eller halvt medvetet, gör sitt barn sjukt, för att på så vis få omgivningens eller vårdens uppmärksamhet o medlidande. Det är mycket ovanligt. (Lärde härom kvällen, av Dr Phil, att det finns enkel “Munchausen” också. Så klart. Bara att man aldrig hör om den. Dvs samma sak men att personen inte använder nån annan för att iscensätta sitt elände.)

“Indigobarn”, “Star Children”, “Kristallungar”… Nåt säger mig att det är en liknande process igång där. Men åt andra hållet, liksom. Vad skulle man kalla det då? “Spiritual narcissism by proxy”, kanske?

Samtidigt som man så klart kan känna med de föräldrar som utifrån oro, sorg, självbevarelse, hittar tröst i denna förklaring, att deras barn är udda, utmanande, har svårt passa in på ett eller annat vis, på grund av att de helt enkelt inte är “av denna världen”. (Plus, vad vet man, kanske är förklaringen korrekt i vissa fall också.)

Samma inlägg i samtalsgruppen EDIV Forum (Facebook)

Kommentarer är stängda.